Saknad
Jag vaknade imorse och kände en sån djup saknad, efter min lilla kille, efter hans varma kropp när han brukar komma till vår säng, efter hans klingande skratt.
Amanda kommer på mornarna och jag älskar det, jag brukade ha två små varma kroppar bredvid mig, som stundtals bråkade vem som skulle ligga på vilken sida. Åh hur jag saknar det.
Den här saknaden är oändlig…. Som en fysisk värk inuti mig stundtals…
Jag har förlorat ytterligare en person jag älskar till den vidrig sjukdomen.
Min älskade mormor, den starkaste och klokaste kvinna jag känt. Alltid förstående med ett stort hjärta. Hos mormor hade alla alltid en plats. Alla samtal vi haft om Hampus och morfar, hur vi förstod varandra. Du fick gå alldeles för tidigt. Äntligen får du träffa morfar, som han fattats dig!
Ta hand om min pojke åt mig, det enda som ger mig lite tröst i förlusten, mormor min älskade mormor får möta min superhjälte, han kommer aldrig vara ensam, alltid ha trygghet och kärlek.
Sov gott mormor
<3
❤
?!
?
❤️❤️❤️
?