Var är du mitt barn? Jag famlar i mörkret, var är du? Du är inte hos oss längre, har det verkligen gått ett helt år?

Jag försöker andas, varje dag försöker jag andas, jag tror inte luften innehåller lika mycket syre längre.

Igår firade vi ditt liv, idag för ett år sedan upplevde jag den svartaste dagen i mitt liv, den dagen dina andetag upphörde. Du andas inte längre, ditt hjärta slår inte. Jag andas för dig, den del av mitt hjärta som alltid kommer saknas här på jorden… finns du där, någon annanstans? Ser du oss? Vi älskar dig, vi lever här, bredvid dig och ändå inte.

Alltid älskad, min finaste pojke, alltid saknad min käraste son, nu och för alltid, till månen och tillbaka tio gånger om, till gränsen av det oändliga och längre än så…

#fuckcancer