Sömnlös
Vissa nätter alltså…. kan inte få hjärnan att varva ner…. vrider och vänder, tankar som far. Igen och igen går det runt vad som hände Hampus sista tid och andra delar av hans tuffa resa.
Var hos mormor på sjukhuset, världen är liten och in vandrar Hampus läkares fru som jobbar på sjukhuset.
Saker väcks och här ligger jag med mina tankar, sprängande huvudvärk jag vet beror på spänningar.
Försöker bara ligga, det funkar inte, funderar på att ge upp och gå ur sängen, men till vilken nytta. Så här ligger jag, försökte styra tankarna till något behagligare, funkade ungefär 5 sekunder sen var jag tillbaka… försökte lyssna på en ljudbok, slumrade faktiskt till, men så fort timern gick ut på den o det blev tyst så vaknade jag igen. Försökte med en avspänningsövning och sen lite mindfulness…
Kanske är det att en del av mig vet att det om några timmar är 2 månader sedan han tog sina sista andetag. Hur jag minns när läkaren på telefon meddelade att dem skulle minska droppet, jag minns smärtan i den insikten. Jag kan nästan fysiskt minnas hur jag gråtandes sjönk ihop på golvet i Amandas rum, hur jag försökte förklara för pappa vad som hände med mig. Den gränslösa smärtan…
Somnar kanske snart av utmattning?
?#fuckcancer
❤️
?
? Jes 61:1-3. Skulle vilja uppmuntra dig till att be när sånt inträffar. Finns Gud så finns det förtröstan.
?