En bättre dag än igår

Dagen igår var tuff känslomässigt och jag försöker förbereda mig på att sorgen kommer gå upp och ner, saknaden kommer kännas extra en del stunder. Kanske ganska många, eller inte kanske….

Jag bestämde mig för att starta den här dagen bättre, sedan tidigare bestämt för brunch med vänner. Vad jag behövde det! Vemodet finns där, det genomsyrar mig lite dem här dagarna, men idag kunde jag fungera och hade väldigt trevligt och mysigt.

Tänk att vissa personer kan det gå lång tid emellan man träffar och ändå känns det lite som att komma hem när man sätter sig tillsammans.

Vi har alla våra livserfarenheter, vi lever livet på olika stadier ibland, men lyckas alltid mötas. Vi är dem vi är, allt accepteras. Dem nära vänner jag har är dem som funnits där för mig genom upp och nergångar, som stått vid min sida när livet rämnat både en och två gånger av olika anledningar. Jag hoppas dem känner att jag gör detsamma.

Så idag saknar jag min pojke, men jag saknar honom, jag bryter inte förtvivlat ihop och varje andetag gör inte ont som det gjorde igår. Idag kan jag njuta av att vara vid liv, inte undra hur jag ska kunna leva…….

En dag i taget klyschan håller den här gången också!