Försäkringskassan???

Försäkringskassan ringde idag. Den tidigare handläggaren har informerat mig om att hon beprövat och godkänt mig att kunna vara sjukskriven tom sista oktober utan problem. Jag har i och med det kunnat i min takt ta mig tillbaka till ett arbete med konstanta kontakter med människor, ansvar för dem etc. Nu har jag fått en ny handläggare som ringer och informerar mig om att det är högst tveksamt att jag är berättigad till någon mer period efter den här som är slut 1/8. Hon frågar vad planeringen är, jag svarar att jag tänker mig att gå upp på heltid i augusti.

Hon förklarar att jag med min diagnos troligen inte kan få mer sjukskrivning, jag svarar -min diagnos, jag har förlorat mitt barn, efter en lång periods extrem stress och i princip ett år på sjukhus där han svävat mellan liv och död.

Hon svarar att hon är väl medveten om det, men hon har regler att följa.

Här orkar jag inte prata mer, jag känner hur pulsen går upp, jag blir yr i huvudet, stressen stegras snabbt. Jag tänker ju börja heltid, men om jag inte klarar det så får jag kanske ingen mer sjukpenning…. Det gör mig arg hur hon kan ringa och stressa upp mig, sen vill hon att jag ringer henne i juli (jag minns ju för sjutton inte saker en timme fram eller bak ibland). 

Jag är lite upprörd fortfarande, vem kan egentligen ifrågasätta hur länge man sörjer sitt barn, hur lång tid det ska ta att återhämta den helvetesresan vi genomgått? Jag tänker att vi klarar oss ju ekonomiskt i värsta fall, men jag är väldigt illa berörd av denna människas bemötande!

Jag har tagit mig långt, på kort tid! Det är inte ens ett år sen han dog och jag kämpar varenda dag att klara av att leva med förlusten!

Min hjärna funkar inte alla dagar, jag brister i gråt titt som tätt! Men försäkringskassan har fått i uppgift från politiker att dem ska minska sjukskrivningstalet. Så nu Maria är det färdigsörjt! Nu Maria biter du ihop och glömmer ett helt år på extrem stress och ångestnivå!

Om nu försäkringskassan ska ifrågasätta detta så kräver jag ett personligt möte med handläggare och med min läkare och kurator!

Jag triggas av detta! Jag blir arg, irriterad och NI försvårar min återhämtning! Samstämmer väl med er intention att sänka sjuktalet i Sverige?!

Jag kommer klara mig, jag fixar era krav. Men jag känner flera flera i min sits och liknande som inte gör det och heller inte orkar eller vet hur dem ska möta och bemöta er!

Visa mig den politiker som bestämmer när jag sörjt färdigt, när jag ska fungera igen enligt rimliga normer, det är bäst för er att ni har faktaunderlag, kanske känner ni nån som varit i min sits som kan berätta vilket djävla helvete det innebär?!
Kanske skulle ni kunna diskutera, bestämma ett möte där vi pratar om saken där jag kan få chansen att bemöta och förstå, inte bli kastad i ansiktet att nu Maria ska du jobba heltid, utmattad får du var när du kommer hem, gråta det kan du gör på toaletten, för nu finns det regler på försäkringskassan som bestämmer att du har sörjt färdigt och måste fungera i samhället igen. (Det här är inte handläggarens exakta ord, det här är hur det känns efter några timmars smältande av det där samtalet och kontentan som jag förstår den!).

SKÄMS FÖR F**N!!