Sond

Så är det gjort, sonden är satt. Det var ingen behaglig upplevelse, inte på något sätt. 2 sorters lugnande och dem fick trippla den ursprungliga dosen på det ena för att han skulle vara lugn nog att kunna sätta sonden. Han minns inget av händelsen, jag gör….

Han sov 3 timmar efter det, helt utslagen, han vaknade till vid tvåtaget, fick en liten isglass, drack lite vatten och åt några russin.

Jag upptäcker att mitt huvud är lite fullt, att jag inte kan ta in riktigt alla saker så snabbt som jag brukar, att jag har svårt att filtrera dravel från fakta i allt sjukvården informerar om, hur jag inte kan ta omtanke från främlingar utan mest vill vara ifred från vårdpersonalen.

Den här dagen har tagit på mig, att tvinga sitt barn till något jag vet att han behöver, men inte vill, jag hoppas att han förlåter mig snabbt eller glömmer det som hänt… Just nu är han trött och verkar lite uppgiven, han förlorade kampen om sonden och han behöver sin kämparvilja om han ska ta sig igenom det här.

Nu är den satt och nu kan han få näring igen! Vi behöver inte tjata och bli frustrerade för att tvinga i honom näring.

Amanda och jag ska träffa min syster och äta middag ute ikväll, fredag hela veckan…. 🙂