Underbara tappra superhjältar!

Dem är underbara dem små liven som kämpar. Vilken livsglädje!

Hampus är mitt barn så det är honom jag vet hur han fungerar, men jag ser fler pigga och busiga ögon.

Hampus feber fortsätter komma och gå, den verkar inte toppa riktigt lika högt längre dock. Det blev lite kräkningar tidigt imorse, men inga kaskader och han har fått behålla sonden.

Direkt efter morgonens illamående så säger han med styrka och lycka i rösten -mamma, slangen sitter kvar! Han ler otroligt stort och nöjt, det glimtar till i dem där små ögonen och han fortsätter -då behöver vi inte sätta tillbaka den. Leende lägger han sig ner i sängen igen.

Som alltid så tar han motgångarna bra, han är inte en av dem stackarna jag hör på nätterna som gråter och gråter. Han verkar slippa mycket av cytostatikans hemska biverkningar tack och lov. När något händer så reagerar han som dem flesta barn, så fort det är över så kommer solstrålen tillbaka.

Igår blev det ambulanstransport hem till Örebro, inte riktigt så dramatiskt som det låter, men pga hans extrema febertoppar så fick vi inte åka egen bil. Han mådde bra hela vägen och var ganska nöjd att få ligga ner och åka.

Det är ambivalent att lämna uppsala och akademiska, att lämna avdelningen där alla är specialister inom just hans område, där alla sköterskor är vana vid så svårt sjuka barn med just dem problemen Hampus har.

Gunnar hann titta in när vi kom hit, han är väldigt klar på att det ska slussas in till Hampus!!! Döm om min irritation när jag hittar hans dörrar vidöppna gång efter gång. Snart tänker jag rita en egen skylt och klistra upp på dörren, det sitter en på handtaget, men den verkar gå dem förbi… Kan hoppas det blir bättre när dem fått in lite rutin igen.

Amanda har haft jobbigt sista dagarna, vi har varit oroliga och på spänn, det har hon självklart känt av och vi har inte haft så bra tålamod. Skönt för oss alla att komma hem!

Underbara unge, kämpa!!!

#FUCKCANCER