Näsan ovanför vattenytan!

Amanda börjar första klass idag. Jag missar det, jag missar så många saker i hennes liv just nu. Vetskapen att hon har det bra och mår bra, att hon har fler personer som bryr sig om henne hjälper, men det är en sorg i mig, att jag missar så mycket med henne….

Jimmy har varit med henne till skolan och kommer tillbaka hit om några timmar.

Hampus har startat morgonen lite trött, efter en natt med feber av och till. Nu är det 40 min till nästa alvedon och han är på väg upp i temp, kräks galla. Han är på hel tarmvila, får som tidigare max en tesked vatten per timme. Illamåendet kommer när febern kommer, det finns inget att göra åt det mer än att härda ut.

Han har inte behövt syrgas inatt, det är framsteg!

Innan febern och illamåendet lyckades jag få upp honom en stund på sängkanten och även upp på vågen. Han är så duktig, vår kämpe! La sig ner i sängen själv sen.

Igår eftermiddag var vi ute ur rummet en stund igen, han satt i soffan i föräldrarummet som det kallas och han gick på toaletten och gick på egna ben från toaletten till sängen efteråt!

Han vill ha saft, underbara ord i mina öron, dock får jag inte ge honom…….

Vad jag hoppas dem där vita fortsätter komma i jämn takt nu, har inte fått några provsvar från natten ännu.

Jimmy säger åt mig att jag kan sova på Ronald en natt, men jag kan inte, jag klarar inte att lämna honom en natt när jag vet att han mår så dåligt. Jag har kraft kvar, inatt har jag fått sova mer och nu när Amanda inte är med så får jag sova någon timme på dagen. Jag behöver få vara hos mitt hjärta när han lider, kan jag göra något för honom så är det att vara här hålla honom så trygg det går!

När det stabiliserat sig lite mer så ska jag släppa kontrollen en natt.

Näsan ovanför vattenytan, jag hatar den här djävla sjukdomen!!! #FUCKCANCER!