Smärta

Jag har nog aldrig känt smärta psykiskt som så påtagligt känns i hela kroppen.

Han är borta, han fattas oss, vår älskling är inte med oss mer…. 

Jag minns innan han blev sjuk igen, hur han alltid ville sova bredvid mig, jag känner fortfarande stynget av att han sen blev så dålig att jag knappt fick vara nära. Jag minns med värme blandat med all smärta hur han ibland tittade på mig, sträckte sig efter mig och sa -mamma, vill gosa med mamma!
Hur han älskade att berätta om sina spel och filmer, hur hans ögon glittrade av busigt skratt. 
Vi minns dig med värme och saknad vår älskling!