Ett dygn
Ett dygn har gått… Jag vaknar, efter att ha sovit sedan kl 19 igår kväll. Jag tittar upp, mitt minne hör hans fötter springandes till sin favoritfotölj med sina gosedjur där Amanda väntar i soffan.
Han drar till sig filten och sätter sig till rätta med alla gosedjur han fått plats med i famnen och säger -Amanda…..
I verkligheten kommer Amanda och lägger sig hos oss, myser en stund, ligger hon också och tittar på den där fotöljen. Säger -kan nån följa med upp jag vill inte vara ensam. Vi pratar om att vi ska åka och bada och Amanda säger -jag saknar Hampus. Vi säger båda -det gör vi med. Sen gråter jag en skvätt.
Jag är glad att han slipper sitt lidande, det var jobbigt i slutet! Men vi saknar honom så fruktansvärt!
Älskade barn, alltid i våra hjärtan, alltid med oss!
Han kommer alltid att finnas med er vart på jorden ni än är. Änglar finns överallt ❤
Det ni har genomlidit är fruktansvärt. Tänker på er.
Tänker på er så mycket❤️Kram
Finner inga ord…. Tårarna bara strömmar. Känner Er inte, men har ändå följt Er i denna sorg. Ville bara skicka en stor varm hälsning mitt i detta ofattbart sorgliga. Lider med Er ❤️❤️❤️ En superhjälte har somnat och ni är starka som orkar ta er vidare…