Om Maria
Jag heter Maria, jag är 35 år gammal, sambo med Jimmy och mamma till underbara Amanda 7 år gammal och superhjälten Hampus 4,5 år gammal.
Hampus fick diagnosen Akut Myeloisk Leukemi (AML) i september 2015. Han gick i komplett remission och vi började vägen tillbaka. 4 månader efter att han blivit färdigbehandlad var monstret tillbaka och vi tar nu upp kampen igen.
Bloggen skriver jag för att få skriva av mig, göra något för att distrahera mig, låta dem som känner oss få ta del av det som händer i vårat liv under den här svåra tiden.
Inlägg av Maria
Att vara olika, sörja olika
Alla är olika, vi känner och agerar på olika sätt. Som Lina brukar skriva, alla gör på olika sätt och allt måste vara ok. Vi försöker acceptera varandras olikheter, ibland är det svårt och ibland frustrerande. Jag kan bara svara för mig själv och mina reaktioner och min hantering. Jimmy och jag gör olika, […]
Framtid
Jag är inte i framtiden än, såret är för öppet, men jag kan se att det finns en framtid, en framtid jag vill leva trots att Hampus inte gör det. Riktigt hur det vet jag inte, hur jag ska ta mig dit är ett steg i taget. Mina och våra dagar går ganska bra, […]
Tårar
Gårdagen flöt på bra, jag träffade en vän och klarade en tur på stan inklusive lunch. Jag åkte en sväng till gymet på kvällen, när jag kom hem hände nåt med mig… Vi satt och la över bilder till iCloud från telefonerna, Jimmy hade en massa bilder jag inte sett förut. Jag bröt ihop, […]
Superherohampus-wod
Min syster, Hampus moster har engagerat sig och en massa crossfit gym och även andra, hon skriver här ett gästinlägg om det! Stort tack till alla som har deltagit i insamlingen till barncancerfonden som startades i Hampus namn. Den 3/10 kördes Crossfit-woden Superherohampus på flertalet CrossFitboxar i Sverige. Det hela startade med att […]
En stunds lättnad
Under eftermiddagen har jag kännt mig stark och positiv, jag har i stunder kännt att trycket och smärtan som sitter i mitt bröst har lättat. Jag har till och med haft någon minut där jag inte känt den! Under kvällen har den kommit tillbaka med full kraft, en stor oroskänsla, sorgsenheten och den extrema saknaden. […]
Läkartid
Imorse lämnade jag av Amanda vid skolan, vi tog bilen eftersom jag skulle direkt till gymet. Jag ställde bilen som jag brukar efter kanten av vägen, inte en tanke på att Amanda som sitter bredvid mig fram (japp hon når över längdgränsen nuförtiden vår stora tjej) fick kliva ur på sidan där kyrkogården är. När […]
Kroppen protesterar!
Min spänningsnivå tycks stigit idag, efter en förmiddag med samtal till försäkringskassan, pappershantering etc och några nätter med väldigt dåligt med sömn, så är jag trött. När Jimmy kom hem och vi ätit lunch beslöt vi ta en promenad. Vi kom ett par kilometer innan jag blev kraftigt yr i huvudet. Vi tog oss hem […]
Stunder
Det finns stunder där jag tycker allt är ok, det funkar, jag är ok! Plötsligt från ingenstans är det som en knytnäve i magen och en kniv i hjärtat på samma gång. Smärtan är outhärdlig en sekund när jag igen inser…. Han är borta…
Pages
Kategorien
- #fuckcancer
- Akademiska sjukhuset
- akut myeloisk leukemi
- Allmänt
- AML
- Barnbegravning
- Barncancer
- Barncancerfonden
- Begravning
- Behandling
- Benmärgstransplantation
- Cytostatika
- Försäkringskassan
- Framtid
- gå vidare
- Insamling
- Leukemi
- Minnen
- Palliativ
- Presentation
- Ronald McDonald Hus
- Saknad
- Semester
- SJukhus
- Sond
- Sorg
- Supersnöret
- syskonstöd
- Uppsala
- USÖ