Det har varit en lång dag idag…. Ni som läser får ursäkta min bitterhet och trötthet i inlägget!

Båda barnen har haft planerade undersökningar som tagit tid och energi för oss alla.

Amanda skulle ta prover på morgonen, det gick åt pipsvängen, hon fick panik och inget hjälpte, kärlen drog ihop sig så dem fick inte ut något blod när dem väl lyckades få in en nål, jag var inte med så jag fick äran att delta i ett nytt försök på eftermiddagen. Personligen så anser jag att det gjordes för stor grej av det hela. Hon skulle suttit i mitt knä, dem skulle varit förberedda, inte en massa tjafs om att läsa saga eller lustgas som det försöktes med. Till slut blev det på mitt sätt, upp i knät, förberedes, skrik, hon gav upp och vips var det klart!

Sen har hon varit på lungröntgen och hjärteko allt såg bra ut!

Hampus skulle vara på ögonmottagningen kl 8.30, det är jättetidigt för honom! Han var inte pigg imorse och dem fick göra allt när han satt i vagnen, det såg dock rätt ok ut. Synnerverna var helt utan anmärkning, inga inflammationstecken i ögonen. Hans starr i höger ögat är dock väldigt utbredd nu, troligen ser han inte mer än lite blurr med det ögat, men det är inte ett dugg farligt för honom, bara irriterande och barn hanterar sånt bra, dem anpassar sig.

Vi gick därifrån och skulle vara på lungröntgen en timme senare, vi gick ut för frisk luft, ja jag gick, Hampus satt nedbäddad under ett täcke i vagnen!

Han var hängig och jag började bli misstänksam, på pappret vi fått var det oklart om han skulle var på lungröntgen 10.20 eller 10.30. Jag gick dit och frågade, här startade min irritation för dagen. Ursäkta ordvalen, men jävla tjurkärring idiot i deras reception. Först är väntrummet för att bara anmäla sig fullt. Jag kommer fram och frågar, påpekar att Hampus inte få vistas med en massa andra i ett väntrum, hon ler och säger -men alla måste sitta i väntrummet och vänta. Jag suckade och orkade inte argumentera utan gick därifrån. Upp på avdelningen en sväng och som jag misstänkte, feber.

Jag berättade om röntgen kärringen och avdelningen blev minst sagt irriterade.

Åter till röntgen och kärringen i kassan var så seg så alla verkade bli försenade. Det satt en kille i receptionsdisken bredvid tanten, han hade egentligen inte receptionstjänst, satt i telefon hela tiden. Han tog en blick på Hampus och skickade fram oss direkt, erbjöd sig att följa oss till ett avskilt rum att vänta i… Det finns vettiga människor!

Sen tillbaka till avdelningen en stund, Hampus skulle få trombocyter. Då tog jag upp frågan om nålen, plåstret ser för djävligt ut, jag har i över en vecka tjatat om att nålen läcker, dem tror mig inte för att den inte läcker när dem sprutar koksalt och backflödet är ok. IDIOTER!! Klart som faan nålen läcker, i en vecka nu har den stått och minimini läckt så plåstret under plåstret ser ut som en gegga!
Hampus fick feber igen på eftermiddagen så man beslutade att behålla nålen tills imorn och då ta bort gegg plåstret för att sätta ny nål i örebro.

Jag bad örebro dra den innan vi åkte, då skulle han fått ett dygn utan nål, men icke det ville dem inte…. Jag sa till det första jag gjorde här och det andra och det tredje, inte en djävel lyssnade. Nu kan vi bara hoppas att det här inte orsakar problem för honom!

Efter lunch hade han ett inbokat hjärteko som flöt på bra eftersom han fick åka i vagnen dit i bara kallingar inbäddad i ett täcke och fick ligga med datorn under hela undersökningen.

Det blev ingen natt på Ronald hela familjen, det blev 2 olika sorters intravenösa antibiotika och imorgon direkt till USÖ för inläggning när vi kommit härifrån……

Lungröntgen såg bra ut, hjärtundersökningen har dem inte sagt något om så det är åtminstone inget akut om det är något, vilket jag inte tror.

Vi slipper nattdroppet och nattkissningar, det är positivt, även om det nu blir ett antal sjukhusnätter direkt vid hemkomst.

Skräckilningarna när hans feber slår till, vetskapen vad det kan innebära, han måste ha svarat på behandlingen nu, hur mycket mer orkar hans kropp? Läkarna säger en efter en, som för att förbereda oss, att dem undrar hur mycket en människokropp klarar egentligen.

Nu ligger han vaken igen här, lite sur att han inte fick sova på Ronald med Amanda, men han har ögonen öppna och verkar ok för nu. Lite mer färg på kinderna när han även fått en blodtransfusion.

Sköterskorna springer som tettingar här idag, en av dem har fått köra dubbla skift, en annan fått gå in från semestern, det är fullt ös och någon är sjuk, det funkar inte på det här stället som har så vårdkrävande patienter och idag är det många inlagda verkar det som.

Kl 19 ska jag propsa på extra illamående medicin så kanske kanske vi slipper en sondkräkning idag!

Imorn är det studiebesök på transplantationsavdelningen och tandläkare för Hampus innan vi får åka hemåt…. Till USÖ hälften av oss vill säga….

På något sätt får vi vardagen att fungera och vara meningsfull, för dem små gör vi allt vi kan!