, , , , ,

En dag att ta sig igenom

Jag startade dagen i tårar, trött och lite småförkyld så är motståndskraften inte riktigt lika stor, längtan att bara vältra mig i bitterhet och sorg tog över en liten stund.

 

Jag reste mig med viljekraft.

 

Vi åt frukost Amanda och jag och när jag lämnade henne i skolan var jag ok.

 

Jag skulle in på Hampus dagis och lämna hans brio tågbana, hans älskade tågbana ska komma till glädje till andra barn, många av vilka han kände!

Det kändes ok, men jag kom knappt innanför dörren och tiden kändes som den stått stilla, hans plats på skohyllan med hans namn och kort. Hans hylla i hallen som står kvar tom. Jag  började gråta, kunde inte behärska mig. Viktoria och Lova sa åt mig och komma in en stund. Det var skönt att göra det, att prata en stund om honom med dem som kände honom så väl. Jag fick med mig en stor nalle till Amanda och en påse med teckningar och lite annat som Hampus gjort.

 

Jag grät igen i bilen, men tog mig till Jimmys jobb för att lämna hans telefon han glömt hemma. När jag satte mig och åkte därifrån fick jag släppa spärren. Jag grät förtvivlat, klarade inte att behärska mig alls, fortsatte hemma en bra stund till.

 

Jag gick i tanken att det kanske är ok att ha en skitdag, bara gråta, vara arg, ledsen och bitter. Men jag mår inte bra i det! När jag väl sansat mig lite slängde jag iväg ett meddelande till Johanna och det blev en tur med henne till marieberg.

Jag är fortfarande lite lägre än vanligt, men det är ok igen…

 

Jag får ha skitdagar, så är det, och jag är glad att jag var på dagis! Varma fina människor och en plats jag vet att han älskade!

 

 

Jag har äntligen satt mig och gjort bouppteckningen, jag klarade det själv! Min hjärna klarade det själv! Hur nöjd är jag inte över att jag kunde utan att se alla siffror som ihopmeckat virrvarr! Jag är på väg framåt, återhämtning!

Försäkringskassan har preliminärt godkänt mina första 90 dagars sjukpenning, känns viktigt i min process att kunna få återhämta mig i lugn och ro!

/2 Kommentarer/av
, , , ,

Kroppen protesterar!

Min spänningsnivå tycks stigit idag, efter en förmiddag med samtal till försäkringskassan, pappershantering etc och några nätter med väldigt dåligt med sömn, så är jag trött. 

När Jimmy kom hem och vi ätit lunch beslöt vi ta en promenad. Vi kom ett par kilometer innan jag blev kraftigt yr i huvudet. Vi tog oss hem så jag fick lägga mig att vila. Lite känslan att hjärnan överhettats.

Det tog mig ett par timmar i soffan att återfå balans igen. Sen hör och häpna återkom försäkringskassan till mig, det var en trevlig och tillmötesgående människa som ringde. Hon började med ursäktsharangen med sommar folk borta bla bla bla. Jag ignorerade och hon fortsatte väldigt effektivt och vårdbidraget är nu godkänt för 4 månader från 1/6.

Igår var vi vid graven och gjorde lite fint, en sovande ängelpojke, blå Ljung och en ljuslykta. Älsklingen ska ha det fint!

Upp och ner och sen ner och upp igen…..
Jag har börjat klara mer saker, ringa samtal, svara på iallafall några sms och mail. Dock risk för överhettning uppenbarligen, en dag i taget!

/1 Kommentar/av

Myndigheter

Jag är väldigt tacksam att vi bor i Sverige, att vi har den vård och det skyddsnät vi har här. Jag vill inte att försäkringskassan ska avvecklas. Jag är tacksam för den ekonomiska hjälp vi har fått den här tiden.

Det finns en del fantastiska människor på försäkringskassan och det finns många många regler och säkerligen en hel del saker bakom fasaden som dem anställda tvingas ta ställning till i sitt arbete. Sen finns det rötägg, det finns det på dem flesta ställen, jag har aldrig träffat på en sådan enskild person där.

 

Vad jag är upprörd över, vad som gör mig förbannad är att dem hela tiden ger löften dem inte kan hålla! Om jag bokar tid med någon eller ger ett löfte så förväntas jag hålla det, jag förväntas prestera. Jag förväntar mig ett empatiskt, men sakligt bemötande och inte några tomma ord!

Det gör mig besviken och upprörd när dem sviker sitt ord igen och igen och igen!

/0 Kommentarer/av
,

Försäkringskassan, nu räcker det!

När man har ett allvarligt sjukt barn så har man rätt till något som heter vårdbidrag, detta kan man ansöka om om sjukdomen förväntas vara i ett år, man kan få det beviljat på halvårsbasis.

 

När Hampus först blev sjuk så var det efter sommaren, terminer och arbeten var i full gång, vi hade inte en tillstymmelse till problem med försäkringskassan och vi fick vårdbidraget ett halvår. Det gick ut 22/5 2016.

Hampus återinsjuknade 30/5, vi var då tyvärr tvungna att börja om med ansökningen.

 

Sagt och gjort, jag skickade in ansökan 22/6, försäkringskassan har då enligt sig själva 90 dagars handläggning.

Hampus dog innan dessa 90 dagar hade gått.

 

Den 22/6 registrerades min ansökan för vårdbidrag. Vi har sedan dess spenderat i snitt 28 dagar per månad på sjukhus.

12/9 började jag ringa försäkringskassan för att få kontakt, upprepade gånger fick jag svaret att dem har 2 arbetsdagar på sig att återkoppla till mig. Jag har sedan flertalet gånger ringt för att få kontakt.

Första gången jag ringde sa jag att mitt barn är nu palliativ, jag vill att det står i uppgifterna och att någon kontaktar mig, jag bemöttes med -Vad är palliativ?

När jag för tredje eller fjärde gången ringde var jag tvungen att berätta att min son har dött, detta för att jag vill att den som kontaktar mig ska kunna veta vad som gäller regelmässigt och kunna svara och bemöta mig som sig bär, jag lovades kontakt, INGEN hör av sig. Jag ringde igen och fick åter löfte att någon ska höra av sig.

INGEN har hört av sig. Kan dem inte möta sina egna ord att dem har 2 dagar på sig att återkoppla så ska dem inte säga det heller!

 

Mitt i alla sorg och alla papper som ska göras, ja en femåring behöver en bouppteckning och det ska skickas in till försäkringar och det ska skickas in sjukskrivningar och ansökan om sorgepeng, så ska vi behöva slåss för att någon ska kontakta oss i det här ärendet.

 

Jag förväntar mig professionalism från myndigheter, jag önskar inte att någon kontaktar mig med stackars dig mentalitet, hade försäkringskassan varit ett privat företag så hade deras oförmåga att återkoppla till mig förkastats!

 

Så försäkringskassan, jag är irriterad och ja jag kommer ringa imorn bitti igen och åter sitta i den minst 20 min långa kön för att åter få besked att någon kontaktar mig inom 2 dagar….

/3 Kommentarer/av