, , , , ,

Overkligt

Ibland fångas jag av att det är så overkligt, det här som vi hamnat i, det här som drabbat vår son. Den underbara killen, med det busiga leendet, med spring i benen och som talar och talar och talar. Som älskar turtles och superhjältar, som vill härma kung fu panda.

Det är så orättvist, inget barn ska behöva gå igenom det här, cancer är en styggelse och helt genomvidrig!

Jag pratar med en av sköterskorna här, hon berättar att det är fler leukemibarn än vanligt i Örebro sista året, att det också är fler av dem som är dåliga just nu och måste vara i Uppsala för specialistvård.

img_9356.jpg

 

Idag är det skiftbyte, Jimmys tur att vara och sova här. Jag behöver det!

Lillen är feberfri igen idag, efter en febertopp igår på eftermiddagen som skickade mig rakt ut i oron igen. Det är många saker som är onormalt normala när det gäller leukemi barn när deras värden är nere i botten. Jag vet ju, jag vet, att sänkan måste toppa innan den går ner, jag vet att han måste febertoppa innan det går över. Men jag minns den gången det höll på att gå åt pipsvängen, jag minns den gången som det var igår och en ilning av skräck går igenom min kropp. Jag vägrar, bara vägrar!

Så när febern går ner igen och håller sig borta så andas jag en stund igen, jag vet att jag och vi kommer få uppleva många svåra saker på vägen, brace ourselves och försök samla lite energi så den räcker hela vägen ut.

 

Nog med moll, han skrattar till i sängen, ser något program och berättar för mig vad dem gör samtidigt som han nästan kiknar av skratt. Älskade unge!

Han ska få en blodtransfusion idag så han kommer inte gå ner i energinivå direkt!

 

 

I eftermiddag får jag rå om den andra älsklingen, det och lite mer sömn i min egen säng ser jag fram emot!

 

img_9652.jpg

 

 

, , , , ,

USÖ

Jag hade glömt dem här hemska sängarna, ni vet dem där extrasängarna som har en hel masonitskiva som botten, knakar så fort man andas. Lägg därtill att alla madrasser och kuddar är täckta av ett gummiöverdrag och kuddarna lämnar en del att önska.

Ja ni kommer läsa både gnäll och ironi här ibland, tyck inte synd om mig, jag är bara bitter ;-).

 

Jag är otroligt tacksam över att vi bor i Sverige med den vård och den vårdkvalité vi har här. Att det är en allmän vård som inte kostar oss något extra. Personalen här är guld värda, dem visar genuin omtanke, jag anser dock att dem behöver fler sköterskor, det är inte alltid dem hinner det dem ska och det blir en fråga om patientsäkerhet!

 

Lillen vaknar ganska pigg, har varit feber inatt, men den är som bortblåst nu. Sänkan har gått upp, vilket gör att vi kommer få stanna några dagar till med antibiotika tills dem har koll på det hela och vi eventuellt får permis och hemgång.

 

Han är inte direkt fullt ös, vill mest ligga i sängen och titta på film. Vilket jag ändå tackar för eftersom det inte är det lättaste att vara isolerad med en allt för sprallig kille!

Ulrika från lekterapin var här och Hampus fick efter önskemål lite olika sorters pinnar att måla lila, dem ska likna Donatellos pinne (i teenage mutant ninja turtles för er som inte vet).

 

img_9814.jpg    img_9813.jpg     img_9817.jpg

 

Han målade en stund, sen försvann energi och efter lunch kröp jag ner i sängen med honom, slumrade till en stund. Till min glädje så var kaffemaskinen åter fixad när jag vaknade till.

 

img_9820.jpg    img_9821.jpg    img_9822.jpg

 

Något som är helt och hållet fruktansvärt är när man hör barn som plågas, har ont, mår dåligt, är ledsna. Idag ligger det en flicka i rummet bredvid som är så ledsen och bara gråter, ibland snyftar och ibland skriker i panik. Det tär enormt på ens psyke att lyssna på. Jag förstår att hon är väl omhändertagen, det ser jag, men man ligger inte på sjukhus för att det är roligt!

I vanliga fall hörs det inte mycket från rummet vägg i vägg, annat än när föräldrar tar fram extrasängen. Jag tror nog Hampus orsakat andra föräldrar samma obehags känsla flertalet gånger när nålen ska bytas eller sättas etc.

 

Han har roat mig en stund nu min lilla älskling, visat mig hur man använder pinnen han gjort innan energin tog slut igen.

 

img_9826.jpg

Han har somnat en stund nu vår lilla hjälte, försöker tränga bort oroskänslan i magen för att febern ska stiga igen…

 

, , , , , ,

Inlagda

Hela tre svängar till USÖ har det blivit idag. Först för ett stick i fingret, sen för lite påfyllning med trombocyter och nu pga feber.

 

Vi fick lite varning att det skulle bli dags idag eftersom sänkan gått upp lite, bara till 25 imorse, men normalt är <4.

Blodvärdet var på väg ner, men fortfarande fullt godkänt för ett leukemibarn veckan efter cytostatika kur.

 

Förutom USÖ svängar så har vi hunnit med lite besök från barnens farfar och farbror med sambo. Barnen har skrattat och lekt med dem en lång stund. Sen tog Hampus energi slut och han har mest legat sedan tre taget idag.

 

Nu ligger han här i en säng på barnavdelningen på USÖ och huttrar, vilket säger mig att febern är på väg uppåt. Vi väntar på nålsättning och dem har påbörjat provtagningarna. Det ska väl komma en jourläkare och skriva in oss också om jag minns rätt… Han är pigg ändå lillen och rätt nöjd att han får återse dem filmer han sett tiotusen gånger förut. Han tittar på en turtles film och säger replikerna nästan samtidigt som på filmen.

 

img_9811.jpg

 

Amanda har varit på kalas hos en av granntjejerna, badat lite och annars lekt med en av dem andra granntjejerna i flera timmar idag. Imorn åker hon och Jimmy till Uppsala för prover och information.

, , , , ,

Att se dagen för vad den är

Förra omgången, när vi gick igenom den tunga behandlingen så kunde jag inte gråta. Jag stod stark och kanske en eller två gånger tillät jag mig själv att visa mina känslor och bara ensam eller när Jimmy var i närheten.

Jag vägrade av rädsla för att inte kunna sluta, av insikten att vi måste stå starka för våra barn, vi slåss för dem, för Hampus överlevnad! Som förälder med ett svårt sjukt barn så är det så otroligt många saker man måste ha kontroll över, som man måste kunna. 

Många många många gånger har jag fått ifrågasätta både läkare och sköterskor när det blir fel i mediciner, när rutiner inte fungerar etc. Jag är en jobbig förälder, påläst och frågar mycket.
Senast dagen efter vi kom hem från Uppsala upptäckte jag ett fel i hans mediciner och fick ringa och diskutera med läkare.

Den här gången är saker annorlunda, jag visar mer känslor, orkar inte vara det där stenansiktet hela tiden. Även om jag är öppen och social i allmänhet så visar jag otroligt sällan mina känslor för andra. Det tar emot, muren är väl vaktad! Jag är fortfarande kontrollerad och påläst, gråter gör jag mest ensam!
Jag tappar lite perspektiv ibland, slutmålet är att Hampus ska bli frisk, jag behöver också se glädjen i dem stunder och dagar som finns. Vi kämpar oss igenom det här för att han ska bli frisk och dem sista dagarna har han varit pigg, glad och lekfull. Det är vad jag tänker på, jag kan inte sörja en framtid som inte är här än.


Jag kan inte gå och vänta på infektionen som oundvikligen kommer komma hela tiden. Även om jag måste vara beredd på det så måste jag också leva där jag är. Se hans glädje när han blåser sina bubblor, skratta med honom när han studsar studsmatta, uppmuntra hans vilja att cykla, bygga koja eller bara mysa en stund etc.

Alla som varit med om liknande vet, oron släpper aldrig, men kan jag inte se glädjen så kan jag inte leva och leva måste jag göra, för mina barn och för mig själv!

Så igår har vi blåst bubblor i mängder, studsat, cyklat till lekparken, det är svårt att förstå att han är sjuk ibland!

Amanda har hängt med en av granntjejerna, hennes pappa cyklade med till svampen (för dem som inte vet så är det en hyfsad cykeltur för en sjuåring på några kilometer). 
Idag blir det ett stick i fingret på sjukhuset, ducka för alla sjuka ungar på avdelningen! 

, , , ,

Hemsjukvård, trombocyter etc

Imorse kom hemsjukvården och tog prover på Hampus, stick i fingret och otroligt skönt att slippa en vända till sjukhuset, även om jag är rätt säker på att det kommer bli en i eftermiddag iallafall.

 

Jag hade rätt och det blev en snabb sväng för att fylla på trombocyter. Att fylla på trombocyter tar ca 20 min, utöver det  måste det sättas en nål i porten så totalt tar besöket ca 30 min.

 

Efter det piggnade lillen till lite och vi var till lekparken en sväng när Amanda var hos en kompis och lekte.

img_9785.jpg

 

img_9783.jpg

 

Hampus hittade sina tatueringar han fick på uppvaket på USÖ för några veckor sedan.

 

img_9775.jpg      img_9777.jpg    img_9776.jpg

 

 

Vi har så fått ytterligare en natt hemma, hoppas på en till!